Normaliseringsprocessen

För att förstå de processer som finns i relationer där våld är en del av vardagen och varför en person "väljer att stanna kvar" behövs kunskap om normaliseringsprocessen.

Normaliseringsprocessen definierar vad det är som gör att en person har svårt för att bryta upp ur våldsamma relationer. Det som tidigare varit onormalt som våld, förnedring och känslomässig berg- och dalbana blir närmast en självklarhet, normaliserat. Det som kännetecknar våldsamma relationer är utövarens makt över partnern men självklart är varje individs berättelse unik och de olika strategierna för att överleva våldet och behålla sin värdighet under processen många.

Beskrivning av hur processen kan se ut

Våldsutövningen kan liknas vid en process där den utsatta i allt högre grad anpassar sig till en vardag som präglas av våld, en anpassning som ofta leder till isolering och ökat beroende av förövaren. Att det förekommer perioder utan våld gör att det går att bibehålla en förhoppning om att relationen ska förbättras och att övergreppen ska upphöra.

Om våldet fortsätter och blir grövre/mer frekvent kan anpassning och normalisering bli en överlevnadsstrategi och skapa en psykologisk nedbrytningsprocess där den utsattas självkänsla och självförtroende gradvis försämras. Det är inte ovanligt att den våldsutsatta internaliserar de motiv som förövaren anger för sin misshandel. Internalisering innebär att offret tar över förövarens verklighetsuppfattning.

Begränsningen av den utsattas livsutrymme och handlingsfrihet sker gradvis och innebär att nätverket av vänner, släkt och bekanta blir allt mindre, vilket leder till att förövarens bild av relationen blir den dominerande.

Känslor av skuld och skam

Många utsatta kan känna sorg, skäms och tar på sig skulden för det som har hänt. Det är vanligt att också känna vrede och ilska eller förstumning och vanmakt. Att ha blivit utsatt för våld och ha levt under svår stress kan leda till så kallat posttraumatiskt stressyndrom och kraftlöshet.

Fysiska reaktioner

Våldet kan också orsaka en rad fysiska reaktioner som huvudvärk, magbesvär, sömnsvårigheter, ätstörningar och utmattning. Den intellektuella förmågan kan påverkas och man kan bli förvirrad och få minnesstörningar. Relationsmässiga reaktioner kan vara tillitsförlust, förändringar i sexuell aktivitet eller känslor av ensamhet och främlingskap.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 5 september 2017
Stöd och omsorg